Generation D(igital)

Photo:pixabay.com

Den här morgonen råkade jag passera mina barns skola och gymnastiksal, precis när en grupp morgonpigga elever var på väg att bli insläppta av idrottsläraren. Eleverna vet exakt vad som gäller, och det tar inte lång tid att fylla lärarens plastlåda med smartphones av alla de slag. Sedan blir de insläppta i gymnastiksalen för en stunds odigital aktivitet.

Jag gick i grundskolan på 80-talet, och det enda du kunde göra med en telefon på den tiden var att ha den till att ringa med. Titta och lyssna på saker, det hade man TVn och radion till. Inte för att det fanns särskilt mycket att se och lyssna på där heller. Talande strumpor, mupparna, och Ingmar Stenmark förstås, mycket mer än så var det ju inte.

Min skoltid handlade också mycket om att, på ett närmast mekaniskt sätt, fylla i skolböcker, lösa uppgifter, få rätt eller fel, och kanske en guldstjärna i kanten i bästa fall. Jag har lätt för att lära mig nya saker, men jag måste känna mig motiverad och inspirerad, det måste liksom vara på riktigt för att jag ska gå igång. Sen när jag väl blivit intresserad och nyfiken på något, ja då är det inte mycket som kan stoppa mig.

Idag är jag glad, och stolt över, att kunna presentera första avsnittet i mitt egenproducerade barnprogram Lärolabbet. Det är mitt bidrag till ett mer audiovisuellt, tillgängligt, och engagerande digitalt lärande.

: j